Litet Land

Jag skulle kunna lösa en biljett vid automaten på stationen och hoppa på första tåg, nånstans, skulle kunna se alla städer susa förbi längs spåret, och jag skulle nog kunna få en lägenhet, nånstans, en egen lägenhet, om jag jobbar på det, långt borta från alla förutfattade meningar och roller man fått sig tilldelad, jag skulle kunna starta ett nytt liv, skulle kunna inreda, skulle kanske kunna bry mig om det, och kanske med lite tur träffar jag nya människor, människor och prata med, nya vänner, jag skulle kunna utbilda mig, bli kock eller bankir eller vad somhelst, få ett jobb med riktig lön, köpa nya kläder, fina kläder, som jag gillar och sen kanske jag träffar en kille där, som gillar mig och som jag gillar, skulle skulle ha en tid tillsammans när det bara var han och jag, långa mornar i sängen, och helt uppslukade i varrandra, glömma allt annat, och bara prata vårt eget språk, aa det blir kanske bråk, men vi löser det, snackar ut, sen flyttar vi ihop, vi kör bil ut med havet, bygger bo, och sen, sen skaffar vi barn, tre fyra stycken barn vill jag ha, roliga starka barn, och jag ska älska dem, ge dem ett hem, ge dem en morsa....

.... sen skulle jag säkert vakna mitt i natten och tvivla på mina val, på min kärlek, och gå den lilla pomenaden ner till vägen och se bilarna rusar förbi i mörker, som man sen bländas av helljusen, och känna kylan och ensamheten där ute, sen återvända till sängen, hålla om honnom, hata mig själv i ett mörker, se hur det löstes något i dimman långt där borta, och sakna den stad jag föddes i, min hemstad, den där lilla staden vid havet, som jag kanske aldrig lämnade, och kanske blir jag kvar här...

... kanske väljer jag det, 
kanske åker jag ingenstans,
jag stannar här,
Jag väljer det
Jag väljer det

 


 

(Insp: Farväl Falkenberg)