Litet Land

Om jag kunde så skulle jag varje dag ligga i en säng bäddad i vitt linne. Linnet är min egna stad. Och i min stad skulle jag önska. Jag skulle ha på mig puderrosa tylltjolar och drömma om ängar fyllda med rosor. Jag skulle klappa min prickiga kanin på öronen och viska "livet är som allt bara en annan säsong". Vårens säsong skulle stanna tiden och jag behövde inte skämmas över att bjuda hem mina vänner på pikcnick mitt på mitt vardagsrumsgolv. Allt skulle vara som i en saga. Och en dag.. kanske en dag så kommer min dröm man fram till mig när jag står och väntar på bussen. Han bjuder mig på en cigarett och säger att vi rymmer iväg till mjuka dalar där vi ska älska. Vi skaffar barn. Vi skaffar tandemcyklar. Jag skulle öppna mitt egna bageri där och jag skulle få stamkunder som bara blev tjockare och tjockare. Jag skulle älska livet och jag skulle aldrig vilja flytta. Flytta från min stad av vitt linneoch mjuka dalar som jag byggt i min säng.

Sen skulle jag säkert vakna mitt i natten och tvivla på min stad, på min kärlek, på mina barn, på mitt bageri. Jag skulle känna kylan och ensamheten där ute, sen återvända till min älskade i hatt och prydd mustasch, hålla om honom hårt, hata mig själv i ett mörker.. Jag håller om honom och sjunker.. Jag sjunker ner i min säng och löses upp i madrassen.

Jag skulle vakna där jag är idag och inse hur mitt min stad och mitt land löstes upp i en dimma.. Jag skulle sakna den stad jag föddes i, min stad. Den där lilla staden vid havet. Men kanske samma stad som jag aldrig lämnade.

Men jag förstår att jag är fast här. Kanske blir jag kvar här.






Bild:
http://lyckorusimagen.blogg.se/2007/august/en-dans-pa-tomma-gator-fan-det-ar-inte-sa-javla-va.html