Litet Land

Jobbiga arbetsdagar har tryckt som spikar i nacken på mig. Har ingen annan än mig själv att skylla. Min mage är full med tortilla chips och med välbehag kan jag tycka dagen varit bättre än på mycket länge. Jag kan åka hem och äntligen känna mig nöjd. Dagen har varit; jag vill ha krama, jag vill ha jaga, jag vill ha busa. Barn är underbara. Kan vara karma? Träsmak och svullna fötter väntar. Med äiti ska jag dricka vin och mysa framför film ikväll. F lär inte delta. Han är mest glad över att få slippa oss två efter en veckas tjafs 'a la mensbarn/resenoja.