120418

jag väntar
tiden vår största fiende
minuter på ett milslångt dygn räcker inte för att mätta vår otillfredställelse
måste hinna, så lite tid, när blir jag gammal?
När glömmer jag bort tiden?
2060
vi dricker vårt morgonkaffe
tittar ut ur köksfönstret någonstans på landet
åldrade, nöjda över lite
som en ros på balkongen
eller katten som smeker mina smalben
men en biskvi i andra handen, till frukost
Jag tänker; vår tid är bara lånad.
Vill inte leva för att dö

120205

Som kolsyrat vatten.
I min kropp.
Blå ögon tittar på mig och jag tycker de lyser som diamanter. Men stilla står mitt hjärta.

Jag simmade brediv en sköldpadda i Bali.
Hej Ella!
Livet blev bara nio år.
Jag saknar dig.
Som när jag saknar min bästa vän på bakfulla sommarsöndagar med te och rostade smörgåsar på hennes balkong.
Jag ska hälsa på graven oftare och vi ska prata om purpurfärgade ballonger som jag skickat upp till dig. Vi ska prata om söta pojkar och hur det är att spela fotboll på stora moln fyllda med hagel.

Ett försök till att titta in i de ögon jag förälskat mig i. Men de liknar ju dina ögon, Ella

120110

Jag vill skriva om den tiden jag glömde bort
När förälskelse ger mig skrivkramp
En uppenbarhet i min lilla röda bok. med hård pärm. tomma sidor från den dagen han sa att han älskade mig. I ett os av stickiga dofter minns jag hur jag, var jag. Kärleken var mig inte tillräcklig. Något mer koplicerad. Jag var inte vacker längre. Söt längre. Ord han sa hanterade jag som luft. Jag kröp in i mig själv och sa till mina små kor; mitt hjärta blöder.

Jag rymmer in i alkoholdimman, planerar min framtid. Jag ska stanna där jag en gång var. Bekymmerslös och naiv. Där jag var förlamad på tankar. Här äter de mig inifrån. Det har de alltid gjort. Parasiter. Andas.





Mjao Tisdag!

Hur det är? När jag dansar in i burleska kläder och rosor formade som hjärtan? Hur allt smakar sött på mina läppar och hur katterna runt omkring mig jamar i visor? Hur allt som så ska vara fint och romantiskt egentligen bara är ett mörkt och sorligt inte? Är en kaosvärld som ger mig kalla kårar ändå så varmt håller om mig när solen försvinner bakom sommarens kant.

Nu ska jag kamma min vita svans och smycka den med svarta rosetter. Jag ska slicka i mig lite grädde och lukta på hösten utanför, där skogen finns. Om några timmar kommer min husse hem och klappar på min kind. Igår sa han att allt runt omkring mig smakar socker. Det enda jag kan göra är att spela på mitt konstgjorda piano som bara små katter kan. Jag trycker toner med mina klumpiga tassar och jamar i visor.





The fate of the world is safe in Crystal Castles

Mättad jargong. Tillslut är det bara av ren barmhärtighet. skrattar åt det samma som alltid. För jag ska det. Om jag inte vill riskera att bli ensam. Vill inte bli ensam. Känner mig redan lite ensam. Ska äta mig igenom hundratals mackor med marmelad. Lyssna på kristallklädda slott om mysa i vår enorma säng.

Crystal Castles - Celestica

Idag är jag grå



Hemma från sommarens festivalbesök Emmaboda. Slut på sommar och verkligen slut så sommar. Önskar mig några soliga dagar till. Vill inte behöva längta efter värmen redan nu. Stockholm är kallt och regnigt. Hur kommer det gå för mig nu då? Om hösten erbjuder mig flera timmar jobb kommer jag bara jobba. Jobb. Bara en massa jobb. Men om jag inte får mina extra timmar? Då försvinner jag nog in på danscenter istället. Sen Indien någon gång efter jul. Några månader.

Vad gör jag när jag kommer hem? Är jag arbetslös då? kommer jag kunna komma in på någon skola? Kommer jag klara mig? Kommer jag hata Sverige? Vill jag åka tillbaka? Kommer jag vara grå?



Ska vara tvåsam

Minns inte att det var jobbigt att bo själv. Har alltid njutit av ensamheten. Jag vill minnas att det var skönt att komma hem ensam, äta middag ensam, slå på en film ensam och till slut somna ensam. Jag minns att jag tyckte om det. Men när jag tänker tillbaka så ser jag mig själv öppna dörren till en tom lägenhet,  där jag lagar min egen mat till hög musik och påslagen tv, allt för att slippa den knalla tystnaden. Jag åt min middag framför någon film och till slut skulle jag somna med tvn på då jag inte längre stod ut att vara ensam i sängen ämnat för de som är tvåsam. Det varade inte i många månader. Jag skyller på att hyran var för hög men det var den inte. Jag får ett moment av klarsyn och inser att så många nätter som jag grät så var det allt annat än hyran som var problemet. Jag njöt inte längre av ensamheten. Jag fick aldrig välja den, den fanns alltid där på femte våningen. Kritvita väggar, rosa sängkläder och blommiga tekoppar.

Jag bor ensam inatt igen. Lakanen doftar som V. Kärleks-sms. Jag tar på mig hans kläder när jag saknar hans kyssar som mest. Mysigt. Men jag kommer aldrig bo ensam en längre tid. Rosa lakan och blommiga tekoppar gör sig bättre på bordet när frukosten är tvåsam.



Tisdag

Jag tröttnar inte på vakna nätter bredvid dig när du sover. Dina sövande snarkningar och dina söta susningar som inte består längre än i några minuter, för du vaknar och kysser mig på kinden, säger att du saknar mig i dina drömmar, att de vakna timmarna inte räcker till. Jag vilar mitt huvud på din arm och andas med tunga andetag över ditt bröst. Vi har betalat av skulden på den lånade tiden och tiden är nu äntligen vår egna.




Fredag

Dagens dos kaffe och förstöra-kropp-och-lungor pinnar. Besvikelse droppade över mitt huvud och min cigarett blev blöt. Helgens resa till sommarstugan blir inte längre av. Regn i 13 gradiga juni förekom som något jag trodde var omöjligt.

 

 

 

 


Tisdag

Två bortglömda veckor
Sanningen ska fram
Jag har ingenting att skriva om
Sällskap gör mig visst tom i kroppen
Ensamheten ger mig förmögenheten att skriva
Ett kort farväl
Tills min hjärna börjar svämma över
Ska jag krypa ner bland mina blommor
Och krama min alldeles egna Ko





Söndag

Pojkvännen ligger på den dagliga reperationen. Han sover, kommer vakna imorgon och känna sig som en ny människa, en ny måndag på en ny vecka. Några timmar sömn skulle inte störa. Har blivit inbjuden på matiné som jag så gärna vill se. Ska bara knacka på den sömnlösa porten till hans vakna drömland. Det var så han sa det i alla fall.




Lördag

Igår
Kvällen kallas fin
Lagom mycket blod i alkoholflödet
Imorse
Vakna till Piaf
Äpplepannkaka
Kyssar
Hittar tillbaka till mitt land
Som så länge varit bortglömd
Nu rosa och blommig igen
Innuti


Edith Piaf - La Vie En Rose


Fredag

Lider av vidrig bipoläritet
Upp
Ner
Svart
Vitt
Ryckt upp mig över en natt
Kan det vara pollen som gör mig helt som någon under det gråa?
År efter år
Alltid samma tid på året
Två gånger
November är också en äcklig månad
Något jobb stör mig inte idag
Jag har ingen rätt att kaga på
Någonting alls!
Å andra sidan har jag inga pengar



Salem Al Fakir - Brooklyn Sun







Torsdag

Kyssar i nacken botar mig för några sekunder.
Vill inte ut i solen.
Sitter i det mörka rummet och hatar min tillvaro.





Gnääääää

Pallar inte vakta tiden.
Kommer somna nära sekunder.
Men V jobbar över.
Behöver sina nycklar.
Håll ögonen öppna.
Bara en timme till.
Gnälla lite.
Ny vecka nu.


Jobbet bjöd på en dikt idag



Stöddiga stroppar
som alltid vet bäst
.. Verkar vara dom
som går miste om mest

Dom håller sitt huvud
så högt i det blå
- ser inte alls vad
dom trampar på

... knäcker gräs och strå,
stampar ner dom små...

och missar rena guldet
vid sin egen tå!

För stroppen som tror att han
allting "vet"
väntar sig inte nån hemlighet.
Han ser bara det
som han redan vet.


Och kan inte tro på nåt trolleri
... för det han just gått förbi!


Alfons - Rim





Söndag 2010




Söndag är nya måndag. Torsdag nya fredag. Jobbig vecka kommer. Mycket . Men jag vill inte strunta i den. En vän A fyller år. Dricka öl. Läkarbesök. Äta smärstillande. Dricka mer öl. En jag fyller år. Äta tårta och smärtstillande. Kanske lite öl för att göra det hela roligare. En jag firar år 20. Kanske grilla. Garanterat dricka ännu mer öl. Orkar inte tänka på jobbet. Klickar igång autopilot och hälsar på min andra familj. Stänger av autopilot. Njuta av dans, svettdroppar och mjölksyra. Har inte den minsta ångest.



Burial & Four Tet - Moth

Kanske gladast i sverige

Jag packar åter igen ner kläder i min väska. Flyttar in hos V för några dagar till och jag kan inte minnas en natt jag sovit ensam sen jag kom hem från thailand. Snart tre månader som känns som en evighet. Skulle vilja påstå att jag har en massa sparade minnen med V, men icke. Tre månader är en kort tid. Finns inte många minnen att bygga på så kort tid. Kan vakna till samma vårsol varje morgon bredvid ingenting ensamt. Det pirrar i tårna på mig när jag tänker på morgonstund på balkongen. Kaffe, cigg och V. Jag skulle kunna slå mig blodig för att alltid få må så här bra. Men tid står inte stilla. Jag kommer vakna i ett moment av klarsyn någon kväll och fråga mig själv, varför skulle jag slå mig blodig en gång i tiden? Men just nu är jag kanske den gladaste av alla. Jag lyser i solen och mitt röda hår luktar blommor och cigarettrök. Om en timme ska jag ut och kriga mot ångesten. Jag tror mitt lag vinner. För en gångs skull.









Rubrik

Snart snart snart sommar.
Vill fira in sommaren med god öl
Välgrillade köttbitar
Potatissallad
Vetebullar
Sommar smakar gott.
Så Jääääävla gott.



 


Rubrik

Pojkvän jobbar
Tråkigt
Lite ensam tid
Mysigt
Varmt i Stockholm
Varmare utomlands
Mår ganska bra




Missnöjd apa i Kiev


Tidigare inlägg
RSS 2.0