120418
jag väntar
tiden vår största fiende
minuter på ett milslångt dygn räcker inte för att mätta vår otillfredställelse
måste hinna, så lite tid, när blir jag gammal?
När glömmer jag bort tiden?
2060
vi dricker vårt morgonkaffe
tittar ut ur köksfönstret någonstans på landet
åldrade, nöjda över lite
som en ros på balkongen
eller katten som smeker mina smalben
men en biskvi i andra handen, till frukost
Jag tänker; vår tid är bara lånad.
Vill inte leva för att dö
Kommentarer
Trackback
