Litet Land

Nytt inlägg.
Inget att skriva.
En bild blir fint.

A sitter på en dos.
Yaba
Hoppas han får full effeckt.
Själv två misslyckanden.
Så mycket att tänka på.
Samtidigt får man inte tänka för mycket.
Annars en hjärna ostimmulerad.
20 minuter om jag minns rätt.
A säger att han inte vill tråka ut mig.
Jag säger att han självklart inte gör det.
Men jag ljuger.
Första gången.
Jag blir uttråkad.
Väldigt mycket.
Jag gör sällan så.
Som jag gjorde nu.
Men idag
Ett undantag.

Bästa dagen på veckan...
Bättre än lördagar.
Ska på Harry B James idag.
Med Z och E och några fler.
Har saknat det.
Krogen med E.
Det rockade i sommras.
Därför är jag glad idag

Jag äger en stad.
Jag har en egen stad på mitt rum.
Staden är
Liten
Platt
Och fylld av
Någonting

Så hör sen
Jag har en egen stad.
Som bara jag äger.
En liten och platt stad.
På mitt rum.

Jag sitter
Vart?
På en buss

Jag är på väg
Vart?
Till mitt land

Mitt fria land
Där smärtor upphör

Jag tycker om mitt land
Mitt fria land
För där kan jag leva
Strunta i det vi kallar
Etik
Moral
Kanske också
Normer

I mitt land är vi alla djur
För människor är väl inte djur?
Men i mitt land
Mitt fria land
Är vi alla apor

Så som det borde
Men det är mycket som borde

För två veckor sen fyllde A år.
Jag målade en HIENOA till han.

Min blogg är min ventil
Min blogg är inte min hemsida för att söka medkänsla eller empati.
 
Min ventil
Inget annat.
Och om det svider att läsa.
Läs inte då!

Min fristad
Där jag kan skriva om vad jag vill.
Ta inte det ifrån mig


Jag minns när jag skrev detta.
En vän tyckte om det.
Publicerade min text på sin blogg.

Plötsligt blev allt okej. 
För vi kallar det nu yttrandefrihet.

Men hur långt får vi gå?

Kan vi alla lägga min citering bakom oss?
Känna gränser
Yttrandefriheten kan annars skada.