Litet Land

Jag satt i solen i morse
Där vid klipporna
Kalla mälaren
lagom svalkande

Tittar över vattnet och tänker
Jag är inte bra i ett förhålladen
Men jag vill inte ha något annat heller

Så fort så bekväm
Gymkortet dammar
Magen matglad
Dygnet börjar kl 14.00 varje dag

Kom tillbaka
Rutiner
Rutiner jag mår bra av
Vart har min cykel stått hela sommaren?
Jag är glad
Men vill vara gladare
Sådär glad som jag är....

När hösten kommer
Träden är gula och röda
Jag dansar igenom livet som ett liv på rosor

Vintern kan vara mysig men egentligen mår jag inte så bra av den
Kall och mörk men jag är ännu ganska pigg

Våren är fin men egenltigen mår jag inte så bra av den
Oftast ledsen och trött

Sommare är varm och kanske lite regnig
Underbar och Grön
Men egentligen så kanske blir den lite för bekväm
Inbillar mig sommarlov som aldrig tar slut

Hösten är kanske min tid?

Som jag längtade efter att bli äldre. Äldre, så att lekisfröknarna kunde ta mig på allvar. Utan att få mina frågor avvisade med orden: bry dig inte om vad vi vuxna pratar om, gå nu och lek. Det var ju bara det att pärlplattor och kaplastavar inte alltid var så jävla spännande. Jag ville bli äldre så att jag kunde bevisa för min mellanstadielärare att nu, nu vet jag vad riktig kärlek är. För hur kul var det att få höra att det bultande hjärtat och pussarna bakom gympasalen var en lek? Att vi borde sluta vara tillsammans med pojkar och istället tänka på de i klassen som aldrig fick någon.

Lekisfröknarna handlar skor av mig ibland. Det är nog bara en som känner igen mig. Jag fick min bekräftelse av den där mellanstadieläraren. Under en lunch sa han: Nu är det ingen skillnad på hur vi älskar. Jag hummade tyst och fick avsmak i halsen.

Jag ville kunna dricka sprit, snurra flera varv på en kvällsfuktig gräsmatta och sen ligga platt på ryggen. Se på stjärnorna med min bästa vän i handen och prata om just de saker som ruset lockar fram. Pussa folk på kinden och hångla i mörkret utan att vara en typisk fjortis. Jag ville bara bli lite äldre. Jag ville bli 17 år och jag ville leva i en låt av Håkan Hellström. Jag blev 17 år och allt jag ville var att bli 18. Jag firade genom att gå ut på krogen utan falskleg, bestämde låtar i DJ-båset, ramlade nedför ett trappsteg och avslutade kvällen med en snefylla. Jag var elak mot min pojkvän och jag grät under hela bussresan hem.
Vi sprang på klubbar och pubar och diskotek och tröttnade ganska fort. Vi såg på varandra och vi var inte dumma. Ingenting skulle bli riktigt roligt förrän vi blev 20 och kom in på alla bra ställen. Där man slapp gå hem klockan två, där man kunde dansa hela natten och sen promenera hem när det ljusnade.

Det här är året jag fyller 20. Och jag är livrädd. Allt jag vill är att inte bli 21 och allt jag vill är att bli 93, rynkig, världsvan och nyfiken. Allt jag vill är att känna du är världen när den är som vackrast och om vi ska dö, så gör vi det ihop. Jag vill trä färgglada strumpor på mitt barns mjuka fötter och jag vill springa genom morgonljuset och bli full och skratta när jag är som mest ledsen. Allt jag vill är att cykla över havet, allt jag vill är att matpåsarna går sönder och det rullar apelsiner och tvättmedel och sillburkar över hela gatan. Andas in doften av bensin, älska till ljudet av stadstrafiken och torka svetten av din panna. Allt jag vill är att inte bli 21 för jag har ingen aning om vart livet tar mig.