Litet Land

Man kan inte undgå den pågående Alice hysterin. Underlandet syns överallt, verkligen överallt.´När jag för ett år sen fick höra att det skulle komma en ny Alice i underlandet film vart jag lyrisk och nära på tokig. Jag hade redan långt innan det tillfället bestämt mig för att det var min favoritsaga, läst boken säkert hundra gånger och sett Walt Disneys film från 50-talet lika många gånger. Som sagt, jag vart lyrisk och kanske var det den förväntan jag gick runt och bar på som fick mig att överleva lite till. Jag hade aldrig kunnat ens fantisera om att jag kanske skulle tröttna. Jag tröttnar inte på Alice i underlandet. Aldrig! Men denna mani som lägger sig över ett Underlandet vilande land. Jag tyckte om när Underlandet vilade på bokhyllorna för då kunde jag känna mig, pyttelite, egen.

Men istället står jag framför min spegel iklädd ljusblå klänning, ett vitt förkläde och en massa rosetter i håret, känner mig inte rolig alls precis före filmvisning.