Litet Land

Bakfull och sorgsen. Jag får kärlek men den är långt borta. Ibland kommer den bort i posten. Jag har slumrat på soffan och drömt mardrömmar. En dröm kommer jag ihåg. Jag minns att jag stod på tunnelbanan på väg till ingenstans. Ett spädbarn hade fastnat i ventilationstrumman som var stort nog att rymma ett större husdjur. Jag kunde inte se barnet, bara höra. Spädbarnet skrek för sitt liv och det tog inte mer än några sekunder så kunde man känna doften av bränt kött. Vedervärdigt. Spädbarnet skrek ännu mer och rätt vad det var så regnade det blod på oss alla i vagnen. Jag skrek och grät och trots tröstande visor i mitt öra från han som vaktar mina drömmar kunde jag inte förmå mig lugnas ner. Visorna vart finare och finare men skriket blev värre och värre och blodet blev tjockare och tjockare. Jag vaknar illamående. Jag har fått sms av han som vaktar mina drömmar. Jag blev inte glad. Nu går dagarna ännu mer sakta och jag saknar så det svider i mig.