Jobbet bjöd på en dikt idag
Stöddiga stroppar
som alltid vet bäst
.. Verkar vara dom
som går miste om mest
Dom håller sitt huvud
så högt i det blå
- ser inte alls vad
dom trampar på
... knäcker gräs och strå,
stampar ner dom små...
och missar rena guldet
vid sin egen tå!
För stroppen som tror att han
allting "vet"
väntar sig inte nån hemlighet.
Han ser bara det
som han redan vet.
Och kan inte tro på nåt trolleri
... för det han just gått förbi!
Alfons - Rim
Kommentarer
Postat av: Ellen
Sötast!
Trackback