Ångesten slog in igår. Efter en månad i thailand, en vecka i ukraina, en vecka med V. Har hunnit....
Besöka bangkok och irra runt med V och rödskjortor
Åka till Phuket, sola, bada och sakna V
Av misstag hamna på PhiPhi. Lärde mig att gulingarna inte var så bra på att ordna resor. Kramas
Snorkla och klappa apor.
Vada i lera, åska, regn. Åka finbåt och leka the beach statist. Åka till Krabi med V och min mamma. Inget arbete på en fin brun bränna. Mysa i sängen och störa grannarna över småtimmarna.
Dansa i regn och oska V lärde mig en massa fina saker.
Dricka fina cocktails med mamma och lyssnade på vidrig blues
Säga hej och hejdå till säkert hundra rabies smittade hundar
Säga hejdå till V och ha bögångest över att åka till malaysia
Trösta mig själv med en massa shopping.
Cykla i fina pitoreska staden Melacca
Åka tillbaka till Thailand Kho Samui
Jobba på brännan och fira nyår, lokalt vattenkrig
Vara på väg hem med mellanlandning i Ukraina och bli strandsatt
Hata vulkaner
Komma hem 5 dagar senare
Hälsan börjar sina efter konstant intag av alkohol och långa morgontimmar. Min gyllenbruna hy är redan berlinvit igen. Vill stanna där solen skiner 40 grader hela året om. Vill stranna där jag inte behöver duscha för att det ändå inte är värt det. Jag vill stanna där jag kan leka i vattnet och springa på vittäckta stränder. Men jag sitter fast i Sverige med min underbara pojkvän och mitt värdelösa jobb. Kanske ska man säga upp sig. Rymma till Austrailen och slava på ett mysigt kafé i Perk. Kanske ska jag rymma?
Jobbiga arbetsdagar har tryckt som spikar i nacken på mig. Har ingen annan än mig själv att skylla. Min mage är full med tortilla chips och med välbehag kan jag tycka dagen varit bättre än på mycket länge. Jag kan åka hem och äntligen känna mig nöjd. Dagen har varit; jag vill ha krama, jag vill ha jaga, jag vill ha busa. Barn är underbara. Kan vara karma? Träsmak och svullna fötter väntar. Med äiti ska jag dricka vin och mysa framför film ikväll. F lär inte delta. Han är mest glad över att få slippa oss två efter en veckas tjafs 'a la mensbarn/resenoja.
Sång som smakar gul våräng och champagne på mitt vis
Imorgon bär det av till thai. Härligt ska det bli. Kramar och kyssar från sverige och solen kommer le mot mig med sina stickiga strålar. Solen sticker inte lika mycket i sverige ännu. En fin låt går på repeat på min Ipod. Så sant så sant, sången råkar vara lite av en Ko som springer på gulgrästäckta ängar. I ett litet land nära långt borta.
Jag har färgat och donat med håret. Det Kliar och ömmar. Tre dagar kvar och jag sitter på flygplan till thai. Trots det måste jag vänta fem dagar på V. Hoppas det är lika för oss båda. Jag mår illa och inte ens den vackraste låten kan få mig sluta tänka. Om jag fick välja skulle jag hata istället. Har ju inte varit ett problem förr men nu kan jag inte. Har å andra sidan inte försökt hata så mycket. Tänk om jag lyckas? Det skulle göra ont.
Bakfull och sorgsen. Jag får kärlek men den är långt borta. Ibland kommer den bort i posten. Jag har slumrat på soffan och drömt mardrömmar. En dröm kommer jag ihåg. Jag minns att jag stod på tunnelbanan på väg till ingenstans. Ett spädbarn hade fastnat i ventilationstrumman som var stort nog att rymma ett större husdjur. Jag kunde inte se barnet, bara höra. Spädbarnet skrek för sitt liv och det tog inte mer än några sekunder så kunde man känna doften av bränt kött. Vedervärdigt. Spädbarnet skrek ännu mer och rätt vad det var så regnade det blod på oss alla i vagnen. Jag skrek och grät och trots tröstande visor i mitt öra från han som vaktar mina drömmar kunde jag inte förmå mig lugnas ner. Visorna vart finare och finare men skriket blev värre och värre och blodet blev tjockare och tjockare. Jag vaknar illamående. Jag har fått sms av han som vaktar mina drömmar. Jag blev inte glad. Nu går dagarna ännu mer sakta och jag saknar så det svider i mig.
(nästan) En vecka och jag dansar i thailand. Härligt. Sommar sommar. Sommar när jag kommer hem. Kan jag hoppas. Säkert vår. Men men. Emmaboda frestar. Crystal Castles ska tydligen spela. Lycklig lycklig. Kanada Kanada i Sverige Sverige. Juli är långt borta med samtidigt mycket nära. Får känslan av att jag kommer vifta in sommaren på vita, röda och rosa rosor. Mycket av det röda. Mycket Mycket av det röda. :D <3
Jag vill dansa i höga klackar och posera fabulous a la Greta Garbo. Jag vill dansa i höga klackar och posera fabulous a la Greta Garbo. Jag vill dansa i höga klackar och posera fabulous a la Greta Garbo. Jag vill dansa i höga klackar och posera fabulous a la Greta Garbo. Jag vill dansa i höga klackar och posera fabulous a la Greta Garbo.
Man kan inte undgå den pågående Alice hysterin. Underlandet syns överallt, verkligen överallt.´När jag för ett år sen fick höra att det skulle komma en ny Alice i underlandet film vart jag lyrisk och nära på tokig. Jag hade redan långt innan det tillfället bestämt mig för att det var min favoritsaga, läst boken säkert hundra gånger och sett Walt Disneys film från 50-talet lika många gånger. Som sagt, jag vart lyrisk och kanske var det den förväntan jag gick runt och bar på som fick mig att överleva lite till. Jag hade aldrig kunnat ens fantisera om att jag kanske skulle tröttna. Jag tröttnar inte på Alice i underlandet. Aldrig! Men denna mani som lägger sig över ett Underlandet vilande land. Jag tyckte om när Underlandet vilade på bokhyllorna för då kunde jag känna mig, pyttelite, egen.
Men istället står jag framför min spegel iklädd ljusblå klänning, ett vitt förkläde och en massa rosetter i håret, känner mig inte rolig alls precis före filmvisning.
Fuck. You. Ditt simpla jävla kräk. Jag har stått ut med ditt jävla sentimentala. Det enda som krävdes var lite alkohol!? BITCH.
Jag var arg. Han var arg. Jag skrek min hals blodig. Han grät som jag aldrig hört någon gråta förr. Trodde han skulle tappa andan. Jag bara svart. Somnade den natten med samma mellankolik som alla andra nätter. Inte ledsen, inte glad, inte arg, inte lycklig.
Jag tror jag ska bränna min dagbok. 2009 var inget bra år. Mina texter gör mig ingen skada men jag vill gärna inte att de förpestar min bokhylla.
V är på väg till thailand. Åh! Ensamt. 3 veckor bort. Jag får hålla mig sysselsatt. Kärlek är sjukt orutinerat. Fick låna mössan och en tröja. Ska nosa på dem till sömns. 3 veckor. Kanske 3 månader. Sjukt orutinerat.
Är på ruggigt bra humör. Dansar runt i lägenheten till disco och jag känner mig så.... DISCO.!! Waacking har gjort mig till en diva och jag älskar mig själv i spegeln dasandes 2step. Flaxar med mina armar och händer. Om jag bara hade varit lite mer ambitiös under klasserna hade jag nog dansat okej vid det här laget. Men det är svårt. Fort, så jävla fort ska det ju gå. Kan inte klaga på fotarbetet. En musikvideo hade inte suttit fel. Solen skulle gassa och jag skullle dansa på gatorna med ett paraply i handen. Skulle jag våga bjuda upp den söta tjejen i kassan på ica? Hon skulle kunna dansa med mig i rulltrappan vid mariatorget. Vi pussas och kramas i vår rutin.
Jag kanske är knäpp? Men sån är jag. Jag fortsätter dansa fram till M som jag ska fika med ikväll. Hon är väldigt kul och kanske, med lite tur, vill hon delta.
Sitter i vad jag skulle kalla en främlings soffa. V har en släckting. Hennes soffa. Som vanligt kan jag inte sova. En dålig vana. Skriver ett inlägg när jag känner mig som mest ensam. På natten. När jag inte kan sova.
Kan inte påstå att jag är ensam just nu. Han sover. Fint. Ska snart krypa ner och hålla om min... min... Pojkvän. Det rullar fint på tungan. Pojkvän. Pojkvän V. Han drömmer säkert bra. Jag vill veta vad han drömmer om. Jag försöker dela med mig av mina drömmar. Inte säker på att han förstår.
Om jag fick välja vad jag skulle drömma om inatt. Då skulle jag drömma om varma vårdagar. Trött på vintern.
Jag var på väg till jobbet. Fick vända. Knäppte liksom till i nacken. Skrek lite i vagnen. Nu sitter jag hemma. Med halsdukar och iprensalva. Dricker te. Va ska man annars göra. Kan inte röra mig. Smärtan bockerar alla mina fantasier. Kan inte fly iväg någonstans. Får sitta här. I nuet. Och bara ha ont.
Jag har ont i nacken. Hoppas jag kan träna ikväll ändå. Bror spelar Bioshock 2. Jag deltar. Skulle träffat pappa idag. Men jag orkar inte. Trots att jag känner till hans brist på att visa uppskattning så tvivlar jag på att han tycker om besöken. Alltid lika pesimistisk. Ingenting kan få honom att ändra åsikt och jag hoppas ibland att jag kunde laga middag åt honom utan att behöva lyssna på hans gnäll. Hur svårt kan det vara att visa lite uppskattning? Bara lite lite uppskattning? Kanske hinner jag ångra mig till kvällen. I slutänden kommer det ändå bara vara jag som hälsar på. Kollar läget. Brorsan har redan tappat lusten. Jag vill också tappa lusten. Men pappa vet vilka knappar han ska trycka på. Så jag fortsätter att känna medlidande.
Igår var det alla hjärtans dag. Tycker det är lite av ett skämt. Trots att jag har haft turen att fira den med någon varje gång nu i några år. Månstergod kanelbullesemla + varm choklad. Glömt mitt bankkort hemma och lite löjlig blev hela grejen när jag under kvällen bara blev serverad. Det var en fin dag visst. Men visa uppskattning kan man göra vilken dag på året som helst. Tycker jag. Bio vart det igår också. Såg "Farsan" och jag tyckte att den var helt okej. Lite besviken. V skrattade högt. För övrigt, det kommer bli en bra vecka. Ska nog ta på mig en klänning någon dag och känna mig lagom söt. Kanske rosetter i håret.