Litet Land

jag väntar

Som kolsyrat vatten.
I min kropp.
Blå ögon tittar på mig och jag tycker de lyser som diamanter. Men stilla står mitt hjärta.

Jag simmade brediv en sköldpadda i Bali.
Hej Ella!
Livet blev bara nio år.
Jag saknar dig.
Som när jag saknar min bästa vän på bakfulla sommarsöndagar med te och rostade smörgåsar på hennes balkong.
Jag ska hälsa på graven oftare och vi ska prata om purpurfärgade ballonger som jag skickat upp till dig. Vi ska prata om söta pojkar och hur det är att spela fotboll på stora moln fyllda med hagel.

Ett försök till att titta in i de ögon jag förälskat mig i. Men de liknar ju dina ögon, Ella

Jag vill skriva om den tiden jag glömde bort
När förälskelse ger mig skrivkramp
En uppenbarhet i min lilla röda bok. med hård pärm. tomma sidor från den dagen han sa att han älskade mig. I ett os av stickiga dofter minns jag hur jag, var jag. Kärleken var mig inte tillräcklig. Något mer koplicerad. Jag var inte vacker längre. Söt längre. Ord han sa hanterade jag som luft. Jag kröp in i mig själv och sa till mina små kor; mitt hjärta blöder.

Jag rymmer in i alkoholdimman, planerar min framtid. Jag ska stanna där jag en gång var. Bekymmerslös och naiv. Där jag var förlamad på tankar. Här äter de mig inifrån. Det har de alltid gjort. Parasiter. Andas.

Hur det är? När jag dansar in i burleska kläder och rosor formade som hjärtan? Hur allt smakar sött på mina läppar och hur katterna runt omkring mig jamar i visor? Hur allt som så ska vara fint och romantiskt egentligen bara är ett mörkt och sorligt inte? Är en kaosvärld som ger mig kalla kårar ändå så varmt håller om mig när solen försvinner bakom sommarens kant.

Nu ska jag kamma min vita svans och smycka den med svarta rosetter. Jag ska slicka i mig lite grädde och lukta på hösten utanför, där skogen finns. Om några timmar kommer min husse hem och klappar på min kind. Igår sa han att allt runt omkring mig smakar socker. Det enda jag kan göra är att spela på mitt konstgjorda piano som bara små katter kan. Jag trycker toner med mina klumpiga tassar och jamar i visor.

Mättad jargong. Tillslut är det bara av ren barmhärtighet. skrattar åt det samma som alltid. För jag ska det. Om jag inte vill riskera att bli ensam. Vill inte bli ensam. Känner mig redan lite ensam. Ska äta mig igenom hundratals mackor med marmelad. Lyssna på kristallklädda slott om mysa i vår enorma säng.

♪ ♫ ♪ Crystal Castles - Celestica

Hemma från sommarens festivalbesök Emmaboda. Slut på sommar och verkligen slut så sommar. Önskar mig några soliga dagar till. Vill inte behöva längta efter värmen redan nu. Stockholm är kallt och regnigt. Hur kommer det gå för mig nu då? Om hösten erbjuder mig flera timmar jobb kommer jag bara jobba. Jobb. Bara en massa jobb. Men om jag inte får mina extra timmar? Då försvinner jag nog in på danscenter istället. Sen Indien någon gång efter jul. Några månader.

Vad gör jag när jag kommer hem? Är jag arbetslös då? kommer jag kunna komma in på någon skola? Kommer jag klara mig? Kommer jag hata Sverige? Vill jag åka tillbaka? Kommer jag vara grå?

Minns inte att det var jobbigt att bo själv. Har alltid njutit av ensamheten. Jag vill minnas att det var skönt att komma hem ensam, äta middag ensam, slå på en film ensam och till slut somna ensam. Jag minns att jag tyckte om det. Men när jag tänker tillbaka så ser jag mig själv öppna dörren till en tom lägenhet,  där jag lagar min egen mat till hög musik och påslagen tv, allt för att slippa den knalla tystnaden. Jag åt min middag framför någon film och till slut skulle jag somna med tvn på då jag inte längre stod ut att vara ensam i sängen ämnat för de som är tvåsam. Det varade inte i många månader. Jag skyller på att hyran var för hög men det var den inte. Jag får ett moment av klarsyn och inser att så många nätter som jag grät så var det allt annat än hyran som var problemet. Jag njöt inte längre av ensamheten. Jag fick aldrig välja den, den fanns alltid där på femte våningen. Kritvita väggar, rosa sängkläder och blommiga tekoppar.

Jag bor ensam inatt igen. Lakanen doftar som V. Kärleks-sms. Jag tar på mig hans kläder när jag saknar hans kyssar som mest. Mysigt. Men jag kommer aldrig bo ensam en längre tid. Rosa lakan och blommiga tekoppar gör sig bättre på bordet när frukosten är tvåsam.

Jag tröttnar inte på vakna nätter bredvid dig när du sover. Dina sövande snarkningar och dina söta susningar som inte består längre än i några minuter, för du vaknar och kysser mig på kinden, säger att du saknar mig i dina drömmar, att de vakna timmarna inte räcker till. Jag vilar mitt huvud på din arm och andas med tunga andetag över ditt bröst. Vi har betalat av skulden på den lånade tiden och tiden är nu äntligen vår egna.

 

 

 

 

Två bortglömda veckor
Sanningen ska fram
Jag har ingenting att skriva om
Sällskap gör mig visst tom i kroppen
Ensamheten ger mig förmögenheten att skriva
Ett kort farväl
Tills min hjärna börjar svämma över
Ska jag krypa ner bland mina blommor
Och krama min alldeles egna Ko

Pojkvännen ligger på den dagliga reperationen. Han sover, kommer vakna imorgon och känna sig som en ny människa, en ny måndag på en ny vecka. Några timmar sömn skulle inte störa. Har blivit inbjuden på matiné som jag så gärna vill se. Ska bara knacka på den sömnlösa porten till hans vakna drömland. Det var så han sa det i alla fall.

Igår
Kvällen kallas fin
Lagom mycket blod i alkoholflödet
Imorse
Vakna till Piaf
Äpplepannkaka
Kyssar
Hittar tillbaka till mitt land
Som så länge varit bortglömd
Nu rosa och blommig igen
Innuti


♪ ♫ ♪ Edith Piaf - La Vie En Rose

Lider av vidrig bipoläritet
Upp
Ner
Svart
Vitt
Ryckt upp mig över en natt
Kan det vara pollen som gör mig helt som någon under det gråa?
År efter år
Alltid samma tid på året
Två gånger
November är också en äcklig månad
Något jobb stör mig inte idag
Jag har ingen rätt att kaga på
Någonting alls!
Å andra sidan har jag inga pengar



♪ ♫ ♪ Salem Al Fakir - Brooklyn Sun

Kyssar i nacken botar mig för några sekunder.
Vill inte ut i solen.
Sitter i det mörka rummet och hatar min tillvaro.